tildapetersson

Jag ser sprickor i horisonten som ingen ser

Hur små saker blir stora på nära håll

Det fanns en tid då ingenting kändes som mycket mer

Är det här allt, tror jag nog att jag vänder om

Jag har gått så långt, nästan blivit van

Historien upprepar sig och slutar alltid likadant

Sidan som går vidare har någon redan rivit av

Så jag griper tag i vita blad

Om inte jag var feg, om inte du var den som hade rätt

Hade väl du aldrig kunnat genomskåda allt som skett

Samma gamla visa, men vet inte vad det är för låt